Systrar från Ushirika wa Neema på Korsvei
Sommaren 2018 gästade syster Christina Nakey och syster Elistaha Mlay från Moshi i Tanzania Korsveifestivalen.
Redan första kvällen svängde de runt i svensk folkdans vid Hjälmarens strand tillsammans med oss andra.
De medverkade sedan i tonåringarnas program under festivalen. Bön, lek och sång blandades med samtal om tonåringarnas liv och systrarnas arbete.
Vi använde kortleken More than one story och ställde frågor till varandra.
– Berätta om en gång när du var modig, sa en tonåring till syster Christina.
Vi fick höra hur hon en gång mött ett lejon när hon vaktade familjens kor!
På kommuniteten Ushirika wa Neema har systrarna en god vana att alltid erbjuda sig att hjälpa till att bära det någon annan har i händerna. Jag bad systrarna berätta om detta för tonåringarna.
De beslöt sig för att göra ett litet spontandrama om det hela med hjälp av syster Christinas ryggsäck.
Först kånkade Christina själv på ryggsäcken och sjöng för sig själv ”I have decided to follow Jesus”.
Sedan dök Elistaha upp och såg Christinas besvär, frågade hur det var med henne och erbjöd bärhjälp.
Efter samtalet gick de iväg med ryggsäcken mellan sig sjungandes ”We have decided to follow Jesus”.
Så enkelt illustrerade diakonerna vikten av att se och visa praktisk omsorg om våra medmänniskor i vardagen.
På lördagens Baluba samlade vi in pengar till systrarnas skolbygge på Ushirika och tillsammans med en donation från Korsvei Sverige fick vi in cirka 80 000 kr! Systrarna vill rikta ett stort och varmt ASANTE SANA till alla!
Några av deras intryck av festivalen vill jag återge.
De var så glada över alla möten med nya människor och tacksamma över att många visade ett sådant intresse för dem.
De tyckte alldeles särskilt om musiken och stillheten i kapellet under Taizébönerna.
Att barnen var med i centrum av gudstjänsterna och dramat i Alla runt altaret tyckte de om.
De berättade att de inte får vara med och dela ut nattvarden hemma, vilket de uppskattar att de får i Europa.
Det faktum att så många svenska familjer kunde lämna sina hem i nästan en hel vecka fascinerade dem. I Tanzania måste familjen alltid ta hand om sina djur och odlingar. Kanske skulle en festival som denna fungera för storstadsbor i Tanzania, tänkte Elistaha.
Många av oss såg säkert att de satt och skrev och läste på gräsmattan nere vid vattnet. Båda systrarna är huvudansvariga för olika delar av verksamheten på Ushirika och de får inte mycket tid till vila och reflektion.
När de åkte vidare efter festivalen berättade de att de önskade att Korsvei hade varat minst en vecka till!
Karin Eckerdal