Festivalen 2018 — Karin berättar

Grönsaker hackas, grytor och stekpannor jagas och årets nyhet, kokplattorna, kopplas in och värms upp. Snart puttrar det överallt, både i grytorna och i samtalen bland alla människor som börjar samlas i tunet. Stora och små tar för sig av den vegetariska middagen och sitter ner en stund tillsammans. Information och inspiration från dagen delas och sedan är det diskdags!

En timme och kanske till och med två sitter några av oss kvar vid bordet. Vi har kommit in ett samtal om livets mörka sidor. Det har varit ett jobbigt år för flera av oss, visar det sig. Det är så skönt att kunna prata öppet om detta och känna att man inte är ensam. Några av oss har följt varandra ganska länge och känner till drömmarna och visionerna som gror i hjärtat. Men just nu är det inte lätt att få ihop livet.

Jag kommer att tänka på sången Hoppstango, som vi sjunger under korsvei-festivalerna:

Så kan vi bära även mörka dagar, så kan vi känna hoppet fast vi klagar. Så kan vi känna doften av Guds rike. Gud är med oss.

Kvällen fortskrider och det är dags för bön med sånger från Taizé för den som vill söka stillhet, konsert med återkommarna Jaerv och kanske en våffla på caféet. Sedan är det läggdags för de flesta, om man inte är sugen på mer dans i kyrkan!

Efter frukost samlas alla festivaldeltagare (i år ungefär 250 personer) till gudstjänsten Alla runt altaret. Årets tema Fastän många – en enda kropp gestaltas genom drama, sång och dans och bön och textläsning. Det är en härlig stund som jag hör att många uppskattar då det faktiskt går att få med alla åldrar och många sinnen. Barnen får i sina grupper lära sig rörelser till Herrens välsignelse och sjunger och visar den på ett konkret sätt för alla oss vuxna. Och alla får vara med och sjunga och göra rörelser i sången:

Gud, din himmel famnar jorden, och alla folk är ett. Vi ber om tro och hopp, vi ber om kärleken. Vi öppnar våra händer, vi ger och tar emot. Vi har ingenting, men äger allt.

På lördagens eftermiddag är det dags för solidaritetsmarknaden och likaså glädjestunden Baluba.

Vilket engagemang! Barnen målar naglar och flätar hår, växter, grönsaker och böcker säljs och massage erbjuds bland mycket annat.

Några har raggat sponsorer för att springa Balubaloppet och får efter att ha svettats samla in pengarna och ge dem vidare till insamlingen. Något barn får ihop flera tusen kronor och går med sin påse till kansliet. Kanske tänker barnet på vad hen hade kunnat köpa för de pengarna.

Christina och Elistaha från diakonissekommuniteten Ushirika wa Neema i Moshi i Tanzania (här på bilden går de med i processionen in under en av gudstjänsterna) förmedlar medlen vidare till att bygga färdigt en skola som en del av sin diakonala verksamhet.

Det är så roligt att möta alla människor på Korsvei. Det är ofta ett leende sprids i ansiktet bara av att se alla ansikten. En del gamla vänskaper som det är ren lyx att spendera nästan en hel sommarvecka med. Och också en hel del nya människor med sina vinklar och erfarenheter. Tillsammans utgör och utför vi Korsveifestivalen.

Karin Cedersjö

(och bilderna har Karins granne Ingrid Andersson ordnat!)