Skip to main content

Att söka Jesus Kristus i coronatider

Undantagstillstånd. Flygen står på marken. Gudstjänster och nattvardsgång ställs in pga smittorisken.  Affischen som skulle locka till sommarens Korsveifestival hann knappt bli publicerad, innan det var dags att avboka Björkenäsgården. Det är en märklig tid. Viruset kom och tryckte på pausknappen och hela världen ryckte liksom till av förvåning. När det oväntade griper in försöker vi i panik att få grepp om tillvaron. Men i coronatider går vi alla bet. Vi kan inte fånga verkligheten, men vi kan bli fångade av den.

En dag ska allt stråla samman i denna enda punkt: Hans ansikte

Och det vi anade blir lysande klart. I Jesus Kristus har Gud sammanfattat allt, allt i himlen och på jorden. Allt liv utgår från honom och har sin mening i honom. Han är källan till det goda, överallt där det finns.

Jag minns när jag läste Korsveis vägvisare första gången. Det var som om någon tog tag i hela min kropp på ett mycket bestämt men samtidigt kärleksfullt sätt. Jag sjönk ner på golvet i mitt kök och flämtade.  En glimt av Ansiktet hade blivit synligt för mig. Inte det glättiga eller präktiga ansiktet, utan det verkliga och okuvliga.  Jag hade blivit fångad av Blicken.

Allt ska en dag sammanfattas i Kristus. Jag vet att det är sant i djupet av mitt hjärta.  Ändå verkar världen gå i en helt annan riktning. Eller är det så att vi har kommit fram till en Korsväg? Den där stora korsningen där det fortfarande finns möjligheter, där vi kan välja mellan olika destinationer.  

I en kritisk punkt i vandringen frågar Jesus: ”Vem säger ni att människosonen är?”

När trafiken stannade upp, blev också sambanden tydliga.  Vi är rädda för att covid-19 ska ge oss andnöd, samtidigt äter de stora skogsmaskinerna i Brasilien upp jordens lungor med en hastighet av två fotbollsplaner i minuten. Krisen har gjort att de globala utsläppen av koldioxid har minskat, men inte tillräckligt. För att klara Parisavtalets mål att jordens uppvärmning inte ska överstiga 1.5 grader, så behövs det en motsvarande coronakris om året – i tio års tid.  Det är sent på jorden. 

Går det ens att loda allvaret? Men på botten av tillvaron står Jesus Kristus och vägrar att släppa taget om sin jord och sin mänsklighet. Han överger oss inte. Han ber oss att lyssna till hans röst och att följa honom. Han ber oss att välja vägen som leder till livet.

Att söka honom innebär att ge honom det dyrbara – vår uppmärksamhet. Det är att lyssna efter hans röst. I trons ord och i kyrkans liv. I allt som lever. I vår nästas ansikte. I hjärtats stillhet.

Vårt hopp står till Ansiktet.  Ansiktet som sammanfattar hela världen.

Vårt hopp står till Rösten. Rösten som kallar oss och känner oss vid namn.

Vårt hopp står till Kroppen. Den som Han vill foga oss samman till. Den nya skapelsen i Kristus.

En dag ska han- den törnekrönte, lyfta jorden upp till Gud. Försonad.

Caroline Kyhlbäck