”Kyrkans sånger kanske inte förändrar världen, men de kommer aldrig att upphöra att ge hopp”
”Våga vara den du är”, ”Tänd ett ljus”, ”Du är helig”, ”Må Guds ljus vara vårt ljus”, ”Träd in i dansen” — i många församlingar sjungs Per Harlings sånger i ungdomsgrupp, gudstjänster, barnverksamhet, kyrkokör … Här berättar han om sin nya bok, För livets skull. Tack, Per!
Per Harling. Foto: privat
Hej Per! För några veckor sedan kom det en ny bok som du har skrivit, en om dina egna sånger. Hur gick det till när du skrev din första sång?
Kärleken drabbade mig när jag var sexton år gammal. Jag blev störtförälskad i Anna från New York och skrev en kärlekssång till henne. I A-moll. På engelska förstås. På den tiden, i mitten av 1960-talet, skulle alla sånger skrivas på engelska …
Hur länge har du arbetat med sånger nu, och vilka är dina egna favoriter?
Sedan den första sången 1964 har det blivit runt 900 sånger till. Några är mig helt naturligt närmare hjärtat än andra, mest beroende på deras tillkomsthistoria. Den sång som framför allt har en speciell plats i mitt hjärta är ”Dansa med änglarna”, som både hör ihop med mitt då mycket unga, lekande barn en höstdag och min pappas plötsliga död.
Den nya boken.
I vilka miljöer och sammanhang hittar du mest inspiration?
Från framför allt två håll: dels de odödliga bibliska berättelserna och metaforerna, dels den dagsaktuella kontexten vi delar som människor i en alltmer komplex värld.
Du har ju samarbetat med så många genom åren, bland annat i grupper som har förberett gudstjänsterna vid stora ekumeniska samlingar. Musik och ekumenik — hur hör de ihop för dig?
Församlingssången som ljuder över hela världen i alla slags kyrkotraditioner har alltmer blivit ekumenikens spjutspets. För bara 40–50 år sedan kunde man slå upp en psalmbok varsomhelst i världen och ganska snart avgöra vad det var för slags kyrka eller samfund genom sångernas innehåll. I dag är det inte längre så. De ständigt nyproducerade psalmböckerna visar en musikalisk och teologisk mångfald som aldrig förr. Mer än någonsin tidigare delar vi sånger och psalmer över tidigare särskiljande kyrkliga gränser och murar. Vi sjunger oss alltmer till en förståelse av varandras teologi, kultursammanhang och musikaliska mångfald. För den utvecklingen har den internationella ekumeniska rörelsen spelat en stor roll.
Korsvei-rörelsens fyra vägvisare och åtminstone en del av dina sånger har mycket gemensamt. Främja rättfärdighet, bygga gemenskap, söka Jesus Kristus och leva enklare — varför är det viktigt att sjunga om sådant?
Allt som hör ihop med att ge ledning för ett sannare liv att leva i tro, hopp och kärlek kan och bör formuleras i sånger som vi sjunger tillsammans. Jag brukar säga att kyrkfolkets sånger och psalmer formar kyrkfolkets teologi och livsvärderingssystem. Det är genom de upprepade sångerna vi får våra gudsbilder och vår människosyn.
Du har ju skrivit om andra sång- och psalmförfattare förut — i en biografi över Lina Sandell och i böckerna Våra älskade psalmer och Swedish Hymns. Vad kan berättelsen om en sång eller psalm ha att tillföra för människor som sjunger den?
Bakgrunden till en psalm kan ge en ny, fördjupande dimension, som man inte sällan tar med sig varje gång man sjunger psalmen efter att ha fått del av dess historia.
Är det något särskilt du vill förmedla med hela boken?
Den gemensamma sången är något av det viktigaste vi gör TILLSAMMANS i kyrkans sammanhang. Genom sången får vi dela varandras smärta och glädje, oro och förundran, misstro och hopp. Det finns en märklig kraft i musiken. Kyrkans sånger kanske inte förändrar världen, men de kommer aldrig att upphöra att ge hopp i till synes hopplösa situationer, att ge styrka åt maktlöst liv, att ge ord och ton åt livets förundran liksom åt lovsången inför Guds heliga treenighet.
Hur har du tänkt att man kan använda den?
Jag har skrivit en lite längre inledning, där jag reflekterar över vad som särskilt utmärker kyrkans sång genom dess tvåtusenåriga sjungande historia. De tankarna kan det vara värt att fundera vidare kring i församlingens olika sammanhang. I övrigt skriver jag om minnen och tankar kring 29 av mina psalmer — totalt finns mitt namn angivet kring drygt 40 psalmer i Den svenska psalmboken med tillägg, Psalmer och sånger och Psalmer i 2000-talet.
”Att sjunga är att be dubbelt” är ett citat som dyker upp ibland — stämmer det för dig?
Absolut. Det är ju ett citat från kyrkofadern Augustinus som levde mellan år 354 och 430. De flesta av kyrkans psalmer och sånger är sjungna böner. Tack vare att bönerna har klätts i en tondräkt är de gjorda för att upprepas, och tonerna hjälper oss att minnas texten. Jag brukar säga att en psalm är som den heliga Anden i dess form av en duva. Den behöver två vingar för sin färd ut i och över världen, dels vingen text, dels vingen musik.
Vad hoppas du för bokens del nu? Och för sångers och psalmers skull överhuvudtaget?
Sjung, kyrka, sjung! En kyrka utan sång dör. Så håll musiken i gång, för Guds och kyrkans skull!
***
Tack igen, Per!
Boken finns att beställa hos Solentro förlag och hos till exempel Adlibris.